Estländaren Marko Lelov stortrivdes i Vimmerby i helgen

Här följer en intervju med estländaren Marko Lelov som var VIFare säsongen 1997. I helgen som gick var han och hans familj gäster hos Budo Ericsson och fick även möjlighet att träffa gamla lagkompisar när han lirade i lördagens veteranturnering.

Välkommen till Vimmerby igen Marko, hur kommer det sig att du är här?

Budo Ericsson och jag har haft kontakt sedan jag lämnade Sverige och VIF hösten 1997. Nu fick vi ett litet uppehåll i ligan pga EM-kvalet så då fick jag möjlighet att göra en kortare sommartripp till Sverige. Barnen ville se ALV så varför inte åka dit och bo hos Budo & Ulla-Karin. Det är min första sommarsemester på 5-6 år.

Så Astrid Lindgren är känd i Estland?

Jo både jag, min fru Kari och barnen Marten 6 år och Laura 9 år är uppvuxna med Astrid Lindgrens barnböcker och filmerna är jättebra.

Du fyller 37 år i november och du var endast 24 år när du var här och spelade, du hade då 3 A-landskamper i bagaget. Vad hände sen med din spelarkarriär?

Jag återvände till FC Flora som jag hade kontrakt med men hamnade följande säsong 1998 i JK Viljandi Tulevik där jag spelade fram till 2003 då knäproblem satte stopp för vidare spel. Jag påbörjade tränarutbildningar och blev även snart assisterande tränare i samma klubb. De senaste åren har ja varit huvudansvarig tränare för JK Viljandi Tuluvik i vår mästerskapsliga. Jämte det har jag i två säsonger varit assisterande förbundskatpen/coach för Estlands U21 och U19-landslag. Huvudtränaren är en tysk.

Jag har familjen hemma i Pärnu som är min barndomsstad och ligger 15 mil söder om Tallinn. Min arbetsplats är mestadels på förbundet inne i Tallinn, där jag har en övernattningslägenhet, men åker minst 3 nätter i veckan till familjen i Pärnu. Viljandi Tuluvik ligger öster om Pärnu och vi har ett väldigt ungt lag som brukar komma plats 5-7 i ligan. Spelarna är födda mellan 1986-1993.

Hur är de ekonomiska förutsättningarna i Estland efter finanskrisen för två år sen?

Den börjar återhämta sig, men är inte bra, det är främst i Tallinns storstadsregion som man ser förbättringar i byggnationer osv. Klubbarna lever på att sälja spelare till utlandet och att privata finansiärer pumpar in pengar i lagen. En del ryska pengar kommer in i ligan. Min klubb är inte helt oberoende utan ingår i storklubben FC Floras organisation. Tallinnlagen har bättre ekonomi och har högre löner än spelarna ute i övriga dela av landet som måste arbeta i vart fall halvtid för att få ihop en anständig månadslön?

Får man fråga vad du tjänar som tränare?

Det vet jag inte om jag vill svara på, men Budo säger till mig att det är fickpengar jämfört med vad svenska tränare har i ex Superettan och division 1. Men då ska du veta att jag inkluderar halvtidslönen från fotbollsförbundet för förbundskaptensjobbet. OK det är billigare att leva i Estland och än så länge jobbar inte min fru Kari.

Vad har du för framtidsplaner?

Jag skulle inte säga nej om jag erbjöds ett tränaruppdrag i utlandet, men parallellt med mina tränaruppdrag har jag läst på universitet för att få min tränarlicens och kan nu även få tjänster som gymnastiklärare på skolor osv. Det är en trygghet.

Vad minns du annars från din tid i Vimmerby?

Att alla var vänliga mot oss. Jag och Meelis hade svårt att lära oss svenska. vi gick på SFI från första dagen och efter några veckor kunde vi förstå lite grann även om mycket fick bli på engelska. Staden var liten men naturen i Sverige är otroligt fin. Budo tog med oss ut på fisketurer, kanothajker mm. Fotbollen gick si så där, VIF-laget hade flera bra spelare, men vi hade otur i vissa matcher.

Trots att jag inte pratat svenska sen 1997 kommer jag nu denna helg ihåg mer och mer ord ju längre helgen gått. Så jag förstår faktiskt lite av vad ni säger.

Jag ska nu följa Vimmerby IFs hemsida för att hålla mig uppdaterad om klubben och tvinga mig att läsa lite svenska. .

Ja vad hände med din kollega Meelis Lindmaa?

Jag har faktiskt inte träffat honom sen vi kom hem till Estland, men jag har läst att han först spelade i ett finskt lag för att året därpå vara på Åland och spela med IFK Mariehamn i Allfinskan. Vad jag hört blev han kvar där och har byggt ett hus.

Hur var det att komma hit och träffa din gamla lagkompisar, du spelade visst med VIFs veteranlag i lördags?

Jo Budo ansåg att det var ett tvång om jag skulle bo hos honom!! Men jag var inte sen att tacka ja. Det var fantastiskt roligt och mitt lag (VIF Orange) vann alla matcher. Vi hade bra spel men det känns idag söndag i baksidan låren att jag är lite otränad. Jag kände igen Bojjan, Spätta, Anders, Pecka och några till i laget. Vi pratade gamla minnen.

De som såg matcherna sa att du var bland de bättre på plan?

Hmm, de gick tungt, men jag var väl ivrig att visa att jag fortfarande kan lira boll. Att får göra mål i VIF-tröjan igen var häftigt.

Slutligen, kommer du tillbaka och hälsar på ?

Nu när jag ska åka hem får jag gåshud av allt jag fått uppleva, det har varit otroligt trevligt för hela familjen. Barnen älskade ALV och allt de fått se och göra. Att träffa gamla kompisar igen är häftigt, det trodde jag inte när jag åkte hem till Estland hösten 1997. Budo har lovat att besöka mig nästa sommar, och vem vet jag kanske kommer till Vimmerby nästa gång det är veteranmatch?

Tack Marko och lycka till med ditt lag och landslagsuppdragen